Klimatårsberättelsen 2026 har publicerats
Statsrådet gav 25.6 till riksdagen den årliga klimatårsberättelsen, i vilken rapporteras om Finlands utveckling i fråga om utsläpp och kolsänkor samt om framstegen mot den nationella klimatlagens mål och EU-förpliktelser.
Klimatårsberättelsen är viktig i myndighetsverksamheten som grundar sig på kunskap. I år har Tillstånds- och tillsynsverkets miljöavdelning börjat förena klimatuppgifterna så att de stämmer överens med principerna om tjänster från en lucka. Utvecklingsarbetet har börjat med planläggningens och MKB-förfarandenas processer.
Årsberättelsen ger en kunskapsgrundad botten för en enhetlig identifiering av klimatkonsekvensernas betydelse. I miljölagstiftningen finns inga utsläppsgränsvärden, noggranna tillståndsförpliktelser eller modeller för bedömning av klimatkonsekvenser. Konsekvenserna betydelse framhävs därför av många bitar inom såväl stävjandets som anpassningens delområden.
I klimatårsberättelsen konstateras att enligt scenariot med nuvarande åtgärder fortsätter utsläppsminskningarna inom utsläppshandelssektorn snabbare än inom ansvarsfördelningssektorn. I och med detta övergår klimatpolitikens tyngdpunkt under de följande årtiondena från stora energiproduktions- och industrianläggningar förutom till mindre utsläppskällor inom ansvarsfördelningssektorn även till att förstärka markanvändningssektorns kolsänkor.
”Vårt mål är att skapa ett systematiskt verksamhetssätt, som betyder att klimatkonsekvensernas betydelse går hand i hand med de klimatpolitiska målen och utvecklingsscenarierna. Detta betyder att vi identifierar betydelsen allt mera även som en kvalitetsmässig bedömning som stöder sig på känslighet”, berättar miljöexpert Jenni Väisänen som arbetar på Tillstånds- och tillsynsverkets miljöavdelning med koordineringen av klimatfrågor.
”Klimatkonsekvensernas betydelse bör reflekteras med målen inom olika utsläppssektorer och deras utvecklingsvägar. En kalkylmässig summa leder inte direkt till en rätlinjig tolkning av betydelse. Betydande miljökonsekvenser är en helhet, i vilken utsläppens placering och deras inriktning på olika sektorer bör beaktas - och pejla dem med den separata lagstiftningens ramar, utsläppsmål och -utveckling samt den stora ramen för systematisk förändring”, fortsätter Väisänen.
Läs mer om klimatårsberättelsen i miljöministeriets pressmeddelande: