Blivande legitimerad yrkesutbildad person – mer än en studerande
Som tillståndsmyndighet talar vi ofta om sökande av yrkesrättigheter inom social- och hälsovården. Begreppet är administrativt exakt, men det fångar inte alltid vilka dessa personer egentligen är. Yrkeshögskolorna har därför tagit i bruk ett träffande begrepp: blivande legitimerad yrkesutbildad person (på finska “laillistuja”).
Beteckningen är träffande, eftersom den beskriver personens kompetens och ställning betydligt bättre. Det handlar inte om en studerande, utan om en utbildad yrkesperson – en person som redan har avlagt en examen och tillägnat sig kompetens, men vars utbildning som helhet inte motsvarar en examen avlagd i Finland.
Beteckningen blivande legitimerad yrkesutbildad person togs i bruk vid de yrkeshögskolor som deltog i Saila-projektet. I Saila-projektet (studieväg för legitimering av sjukskötare i Finland) utvecklas och pilottestas en riksomfattande verksamhetsmodell för legalisering av yrkesrätten för personer som har avlagt sjukskötarexamen utanför EU- och EES-området. Med blivande legitimerad yrkesutbildad person avses en person som ansöker om yrkesrätt i Finland, och som har avlagt sjukskötarexamen utanför EU- och EES-området. I projektet utvecklas särskilt bedömning av kompetensen, förhör, förberedande studier inför förhör samt kunskaper i yrkesmässig finska och svenska.
Det är inte fråga om att studera på nytt
Det är viktigt att förstå att en blivande legitimerad yrkesutbildad person inte inleder sina studier på nytt från början. Det är fråga om en person som redan är yrkesutbildad. Skillnaden ligger i utbildningarnas innehåll – examina har självfallet olika betoningar i olika länder. Till exempel ingår det finländska servicesystemet inte i utbildningar i andra länder.
Beviljandet av yrkesrätt i Finland förutsätter dock inte att man avlägger hela examen på nytt. Det väsentliga är att identifiera och komplettera den befintliga kompetensen. Ofta kan skillnaderna mellan utbildningarna kompenseras genom tilläggsstudier eller praktik. Tilläggsstudier kan genomföras till exempel som öppna studier vid yrkeshögskolor eller universitet, vilket är ett vanligt sätt att komplettera sin kompetens flexibelt vid sidan av arbete eller andra studier. Till exempel kan en person som utbildat sig till sjukskötare i Filippinerna ha arbetat i flera år med krävande kliniskt arbete innan hen anlände till Finland. I Finland kan personens kompetens dock behöva kompletteras både vad gäller språkkunskaper och exempelvis servicesystemet, journalföringspraxis eller läkemedelsbehandling. Det handlar alltså inte om brist på yrkesskicklighet, utan om att samordna kompetensen med det finländska systemet.
Varför är begreppen viktiga?
Det är därmed snarare fråga om att komplettera kompetensen än om att lära sig ett helt nytt yrke.
Arbetet inom ramen för Saila-projektet har även i övrigt varit viktigt och effektivt, och införandet av begreppet blivande legitimerad yrkesutbildad person är ett utmärkt exempel på detta. Sättet vi talar om människor påverkar också hur deras kompetens uppfattas. Därför är blivande legitimerad yrkesutbildad person inte bara en ny term – det är ett mer precist och respektfullt sätt att erkänna befintlig yrkesskicklighet.