Tillgången till social- och hälsovårdstjänster är inte jämlik
Tillgången till social- och hälsovårdstjänster är inte jämlik och de lagstadgade tidsfristerna för tillgång till tjänsterna uppfylls inte alltid visar Tillstånds- och tillsynsverkets redogörelse. Fördröjningar förekommer både i bedömningar av servicebehov och i den egentliga tillgången till tjänsterna. Fördröjningarna försämrar kundernas rättsskydd, ökar behovet av tyngre och dyrare tjänster och ökar antalet krissituationer.
Tillstånds- och tillsynsverket upprättar årligen redogörelser för jämlikheten i social- och hälsovården i välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Redogörelserna som nu har publicerats gäller år 2025. Redogörelserna baserar sig på den information som Tillstånds- och tillsynsverket får i samband med tillsynen över social- och hälsovården.
”Särskilt barn och unga som lider av psykisk ohälsa eller missbruksproblem verkar falla mellan tjänsterna. Vidare så är servicehelheterna för personer med funktionsnedsättning som behöver krävande stöd oklara och för äldre klienter utgör omsorg, hemvård och boendeservice inte alltid en fungerande helhet”, berättar ledande överinspektör för socialvården Sari Husa vid Tillstånds- och tillsynsverket.
Enligt redogörelserna förekommer avbrott i servicekedjorna på många håll. Samarbete mellan social- och hälsovården har inte blivit etablerad praxis och gemensamma klient- eller vårdplaner används inte heller systematiskt. Utan tydliga ansvar och samordning bedöms inte klienternas behov helhetsmässigt, vilket kan leda till felriktade tjänster och försämrad klientsäkerhet.
Enligt materialet som redogörelserna bygger på är egenkontrollen varierande och till viss del endast formell och reaktiv. Återkommande problem är bristfällig uppföljning och dokumentation, dröjsmål med att ingripa i missförhållanden och avsaknad av korrigerande åtgärder samt utsatta tidsfrister. En svag egenkontroll leder till att missförhållandena blir långvariga och till att klient- och patientsäkerheten äventyras samt utsätter välfärdsområdet för mer omfattande tillsynsåtgärder.
”Sammantaget visar tillsynsobservationerna att de största riskerna på nationell nivå inte hänför sig till enskilda fel, utan till strukturella och systematiska brister, såsom att tjänsterna som produceras inte motsvarar behoven, en obalans mellan resurser och behov, otillräcklig effekt av egenkontrollen samt bristande samordning av social- och hälsovården och av tjänsterna på basnivå och specialiserad nivå”, konstaterar Husa.
I välfärdsområdenas verksamhet och verksamhetsmiljö samt i egenkontrollen finns regionala skillnader som begränsar möjligheterna att göra riksomfattande generaliseringar eller slutsatser. De observationer som beskrivs ovan har enligt Husa dock gjorts i flera välfärdsområden.
Tillstånds- och tillsynsverket har lämnat redogörelserna till Institutet för hälsa och välfärd (THL) och till social- och hälsovårdsministeriet.
Mer information:
ledande överinspektör för socialvården Sari Husa
överinspektör Tuula Kotimäki
[email protected]
0295 254 000 (växeln)