Natursvårdsprogram och naturskyddsområden

Naturvårdsprogram och naturskyddsområden tryggar den biologiska mångfalden. 

För att trygga naturvärden av riksintresse kan naturvårdsprogram utarbetas, genom vilka områden reserveras för naturvårdsändamål. Miljöministeriet utarbetar naturskyddsprogram och statsrådet godkänner dem.   

I Finland har sju nationella naturvårdsprogram utarbetats sedan 1970-talet. Genom dem strävar man efter att bevara särskilt hotade naturtyper och livsmiljöer som är viktiga för både den nationella och den internationella biologiska mångfalden.  

Naturvårdsprogrammen är följande: 

  • Programmet för utvecklande av nationalparks- och naturparksnätet (1978)
  • Basprogrammet för myrskydd (1979 och 1981) 
  • Programmet för skydd av fågelrika insjöar och havsvikar (1981) 
  • Programmet för skydd av åsar (1984) 
  • Lundskyddsprogrammet (1989) 
  • Strandskyddsprogrammet (1990) 
  • Skyddsprogrammet för gamla skogar (1996).  

För att främja den biologiska mångfalden på frivillig väg kan det utarbetas åtgärdsprogram för skydd av livsmiljöer, naturtyper och arter och förbättring av deras tillstånd. Åtgärdsprogram utarbetas av det behöriga ministeriet och godkänns av statsrådet. Åtgärdsprogram för frivilligt skydd är bland annat METSO-programmet för skydd av skogar, livsmiljöprogrammet Helmi samt inventeringsprogrammet för den biologiska mångfalden i marin undervattensnatur VELMU. Programmen har bred bas och i dem samarbetar olika aktörer.

Skyddsområden 

I naturskyddsområden tryggas mångfalden av arter och naturtyper. Dessutom har de betydelse för landskapet, kulturarvet och rekreationsanvändningen.   

Naturskyddsområden är nationalparker, naturreservat och andra statliga naturskyddsområden som ligger på statsägd mark samt naturskyddsområden på privatägd mark.  

Natura 2000-områden

Natura 2000-nätverket tryggar den biologiska mångfalden i Europeiska unionen. I Natura 2000-områdena genomförs skyddsåtgärder som är viktiga för naturtyperna och arterna i habitatdirektivet samt för fågelarterna i fågeldirektivet.

Tillstånds- och tillsynsverket inrättar skyddsområden

Tillstånds- och tillsynsverket genomför nationella naturvårdsprogram och är en del av Natura 2000-nätverket genom att förvärva områden för staten som skyddsområden samt genom att inrätta naturskyddsområden på privatägd mark. 

Ett naturskyddsområde kan inrättas om det i området finns  

  • en art, ett organismsamhälle, en naturtyp eller ett ekosystem som hotas av utrotning eller som är eller håller på att bli sällsynt 
  • en fortplantnings- eller viloplats för en djurart som kräver strikt skydd 
  • en egenartad eller sällsynt naturformation 
  • ett särskilt landskapsmässigt värde.  

Bevarandet eller uppnåendet av en gynnsam skyddsnivå för en naturtyp eller art kan också kräva att ett naturskyddsområde inrättas. Området kan också ha särskild betydelse för naturtypers eller arters möjligheter att anpassa sig till klimatförändringens konsekvenser, eller det kan i övrigt vara så representativt, typiskt eller värdefullt att dess skydd är nödvändigt för att bevara den biologiska mångfalden eller naturens skönhet.

Fridlysning av ett område som naturskyddsområde

En markägare kan sälja ett område som ingår i ett naturskyddsprogram eller i Natura 2000-nätverket till staten eller fridlysa området som ett privat naturskyddsområde mot ersättning. Vid fridlysning ändras inte ägandeförhållandena. Tillstånds- och tillsynsverket ansvarar för förvärv och fridlysning av naturskyddsområden inom naturskyddsprogram och Natura 2000-nätverket samt i områden som omfattas av skyddsreserveringar i planer. Även andra privatägda områden kan fridlysas som naturskyddsområden, till exempel som en del av METSO- eller Helmi-programmen, som genomförs av Livskraftscentralerna.

Kontaktinformation

Kundservice i miljöärenden

Frågor till kundservice med kontaktblanketten​ (kommer snart)
Per e-post: [email protected]
Per telefon: 0295 256 921 (måndag–fredag klockan 9–15)​